Milos kom till NFF 2013, då laget efter en generationsväxling huserade i det som då hette ”Elitfyran”, och fick kämpa med bland annat Aneby, Tranås & Stockaryd/Rörvik. Redan Milos första år innebar avancemang till division tre, efter ett spännande kval mot Eneby, Kisa och Söderköping, där Milos var en starkt bidragande orsak till avancemanget, med sina fyra mål i dessa tre kvalmatcher. - Jag kommer ihåg kvalet 2013, mitt första år i Nässjö FF och således mitt första kval. Vi missade första platsen, men fick en plats i division tre som bästa tvåa i kvalet, eftersom Lammhult strulade till det och drog sig ur. Milos minns väl, och berättar gärna om tiden i Nässjö FF, när vi träffas under torsdagskvällen på Skogsvallen. Han har ett gott fotbollsminne, och kommer ofta ihåg vem som var motståndare, och hur matcherna artade sig, och inte minst, om han själv hittade nätet.
- Jag kom hit mycket tack vare dåvarande tränaren Dejan Prvulovic, som då gjorde sitt första tränarår på Skogsvallen. De första två åren, 2013 & -14 fick jag bara stanna i 90 dagar i taget på grund av visumreglerna, så då blev det inga hela säsonger. Jag var med från start, men missade sex – sju matcher i slutet av säsongen, men sedan kunde jag komma tillbaka till Nässjö, när det var de sista matcherna, och även delta om det blev kval. Det kändes ändå ganska viktigt att avsluta med laget, menar Mladenovic.
- 2015 fick jag jobb på SparkTrade, tack till Johnny Norén och gänget där, och då fick jag ju möjlighet att stanna i Nässjö på heltid. Efter det är Nässjö FF den enda klubb jag representerat under sin tid i Sverige, och jag har trivts fantastiskt bra, menar Milos.
220 mål på 287 seniormatcher talar sitt tydliga språk, visst har det varit olika betydelse på målen, men antalet mål går inte sticka under stol med, det är minst sagt imponerande.
- Milos har en unik förmåga att hitta målet, alltid med behärskade avslut, ofta utom räckhåll för målvakterna. En näsa för mål utöver det vanliga, menar Peter Jonsson, tidigare sportchef och kollega till Milos. - Vi på Lagerservice kommer sakna Milos-tårtorna, men vi hoppas på fler hattrick från andra spelare, fortsätter Jonsson. Just tårtorna är en annan av de minnesvärda sakerna runt Milos, de fick sin början en septemberdag 2021, när Milos gjorde tre mål hemma mot Västerviks FF. En tidigare NFF-spelare, Tommy ”Bagarn” Svensson på Princess konditori ansåg att målen var av så stor betydelse att det skulle firas med Milos-tårta – och så fick det bli vid varje hattrick från Mladenovic efter det.
Ett annat minne Milos gärna berättar om, är hemmamatchen mot Myresjö 2014. – Det var mitt andra år i NFF, vi kom från division fyra, de från division två, och det skulle bara kunna gå på ett sätt. Vi vann på Skogsvallen med 4-1, jag gjorde två mål och en assist, en av mina roligaste matcher. Jag vet att Dejan pratade varmt om derbyt, om vikten av matchen, och efter den matchen har jag egentligen aldrig tvivlat på mitt spel. Självförtroendet efter matcher som den nyss nämnda, växer så pass att man slutar fundera, och man vet instinktivt vart man ska göra av bollen. 2014 fick vi också in Dusan Kenic och Bojan Kakas, vilket underlättade språkligt och även till viss del när det gäller att tänka fotboll, menar Mladenovic.
Men, när han får frågan om vilka han har spelat den bästa fotbollen med är det andra namn som kommer på tal. – Det finns många, men när jag spelade mellan Danne (Dan Danneman) och PG (Pontus Göth) var det lätt att spela, vi hittade varandra och de förstod mig på ett strålade sätt, fortsätter Milos. – Jag vill också nämna att Tobbe (Tobias Svensson) är en av de starkaste karaktärsspelarna jag har spelat och tränat med, jag har fått många fina passningar av honom, och hans inställning till träning och match är av yttersta vikt för hela laget. Men visst var det mellan ”PG” och ”Danne” Milos spelade när man tog ett stort kliv mot division två 2017, näst sista matchen mot Linköping hemma. - Jag gjorde två mål, och vi visste att vi hade seriesegern i egna hemma när vi skulle till Värnamo helgen efter, det var en skön känsla och en match jag sent ska glömma, fortsätter Milos.
- En match som också etsat sig fast i minnet, eller kanske ska vi säga en halv match, är 2014 mot Gullringen, dag 90 på mitt visum. Jag var tvungen att åka mot Malmö i paus för att hinna till flyget…. Dejan sa till mig att göra en bra halvlek, med tillägget att ”om du gör två mål får du åka…”
Vi släppte 0-1 efter bara någon minut, men sedan gjorde jag tre snabba, och kunde stick i paus…
Ordet ”måltjyv” har aldrig varit på en mer passande plats än på en text om Milos Mladenovic, och när vi frågar hur det kommer sig att han har sådan känsla för målet får vi svaret: - Självförtroende. Det, och att man kan läsa av sina motståndare är A och O. Man behöver inte många minuters speltid innan man ser motståndarförsvarets svagheter… då vet man vart man ska ta vägen och när. Någon gång är turen säkert inblandad… och så att man har rätt fokus förstås.
2024 blir det inget spel, men Milos har sagt att han kommer hjälpa till i sport Herr, och kunna hoppa in som assisterande tränare om det behövs. Hjärtat finns onekligen kvar i Nässjö FF, som sagt hans enda klubb som spelare i Sverige. – Jag kan hjälpa till så gott jag kan, jag känner ju spelarna och de ska fokusera på att träna och spela, och några tips borde jag kunna komma med, menar Mladenovic.
Jag är tacksam mot alla som hjälpt till i Nässjö FF under mina år, spelare, ledare och alla runt laget. Men extra tack till Junis (Peter Jonsson), Dejan och Håkan Blom, som hjälpt mig på olika sätt.
Men nu är det slut. Och, visst blev det två mål i sista bortamatchen mot Grebo i höstas, men det var i den sista hemmamatchen den 29:e september, i minut 30, som det för sista gången hördes från Skogsvallens skrapiga ljudsystem över Åker:
”Målskytt, nummer 8, Milos Mladenovic!!!”
Målkungen har abdikerat. Tack för din insats i NFF-tröjan!
